Dag 4 - Din första hund
Min första hund hette Månskimrans Nilla Nosvis. Hon och hennes syskon (4 stycken, alltså 5 totalt i kullen) föddes den 14;e april 2010. Hon kallades för Soda. Soda var sjuk, vilket visade sig rätt snart efter att hon kommit hem, hon hade problem med magen hela tiden och bara någon vecka efter hon kommit hem så var hon hos veterinären första gången för en kontroll, då ett av hennes syskon avlivats pga magproblem den också. Veterinären tyckte dock inte att Sodas problem verkade vara så allvarliga utan antagligen skulle växa bort, då hon var pigg, åt bra och växte ordentligt. Ett par veckor senare avlivades ytterligare ett av hennes syskon.
Soda var inne hos veterinären flera gånger, åt veterinärfoder och varvade med att äta fisk & ris för att lugna magen men det var ingenting som hjälpte. Tillsist så blev det för slitigt för hennes lilla kropp och när hon var nästan fem månader blev hon riktigt dålig och var inlagd tre dygn på Blå stjärnan pga inflammation i bukspottkörteln. Vid nästan månaders ålder var hon rätt ful, om man nu får säga så om en valp men hon växte fel eftersom hon inte fick näring tillräckligt, var tunn och helt omusklad, krokiga ben, för stort huvud till den lilla kroppen m.m. När hon kom hem från djursjukhuset så verkade hon bättre några dagar, men det var väl bara för att hon fått dropp när hon var där och fått i sig näring under några dagar.
Två veckor senare på hennes femmånadersdag (14/9-10) så fick hon somna in hos Distriktsveterinärerna i Falköping. Det var hemskt att sitta med henne i famnen och känna hur hon blev mer och mer avslappnad för att tillsist vara borta, och sen lämna henne där helt ensam på golvet och gå hem. Hon var så himla tapper som kämpade på så länge som till fem månader trots att hon antagligen hade väldigt ont och mådde väldigt dåligt hela tiden. Hade jag vetat hur det skulle sluta så hade jag tagit bort henne redan i början, både för hennes skull och för min skull så hade jag sluppit genomlida en hel sommar med att se hennes lidande och en massa veterinärbesök. Men man litade ju på alla dessa veterinärer som sa att hon skulle bli bra......Jag gråter fortfarande när jag tänker på henne och gör det även nu när jag skriver det här.
Vila i frid lilla Soda <3
Sodas bror Affe som idag är ett och ett halvt år gammal 1 av 2 av hennes kullsyskon som fortfarande är i livet. Två kullar togs efter samma föräldrar, totalt 10 valpar på två kullar varav sex stycken avlivades. :
Soda var inne hos veterinären flera gånger, åt veterinärfoder och varvade med att äta fisk & ris för att lugna magen men det var ingenting som hjälpte. Tillsist så blev det för slitigt för hennes lilla kropp och när hon var nästan fem månader blev hon riktigt dålig och var inlagd tre dygn på Blå stjärnan pga inflammation i bukspottkörteln. Vid nästan månaders ålder var hon rätt ful, om man nu får säga så om en valp men hon växte fel eftersom hon inte fick näring tillräckligt, var tunn och helt omusklad, krokiga ben, för stort huvud till den lilla kroppen m.m. När hon kom hem från djursjukhuset så verkade hon bättre några dagar, men det var väl bara för att hon fått dropp när hon var där och fått i sig näring under några dagar.
Två veckor senare på hennes femmånadersdag (14/9-10) så fick hon somna in hos Distriktsveterinärerna i Falköping. Det var hemskt att sitta med henne i famnen och känna hur hon blev mer och mer avslappnad för att tillsist vara borta, och sen lämna henne där helt ensam på golvet och gå hem. Hon var så himla tapper som kämpade på så länge som till fem månader trots att hon antagligen hade väldigt ont och mådde väldigt dåligt hela tiden. Hade jag vetat hur det skulle sluta så hade jag tagit bort henne redan i början, både för hennes skull och för min skull så hade jag sluppit genomlida en hel sommar med att se hennes lidande och en massa veterinärbesök. Men man litade ju på alla dessa veterinärer som sa att hon skulle bli bra......Jag gråter fortfarande när jag tänker på henne och gör det även nu när jag skriver det här.
Vila i frid lilla Soda <3
Sodas bror Affe som idag är ett och ett halvt år gammal 1 av 2 av hennes kullsyskon som fortfarande är i livet. Två kullar togs efter samma föräldrar, totalt 10 valpar på två kullar varav sex stycken avlivades. :
Kommentarer
Postat av: Linn
Nu gråter jag med ska du veta :( :( :(. Usch, ingen ska behöva vara med om någon sådant, kan knappt föreställa mig sorgen och förtvivelsen... Lider så himla mycket med dig stackare :(. Och vilken puckouppfödare som tog ytterligare två kullar på dessa djur! Hemskt alltihopa!
Postat av: Jenny
Usch vilken pers att gå igenom. Det är sådana här gånger man önskar det finns en hundhimmel där Soda får busa med sina syskon och bara ha det bra utan att ha ont. <3
Postat av: Erika
Vila i frid Sodis.. <3
Trackback
